Skriv - inte! - en bok

Helena Loofts steg-för-steg-guide till att inte bli författare.

Var tredje svensk drömmer om att skriva en bok, och många gör det också. Men frågan är om inte fler borde låta bli. Och vi som redan är författare, varför ska vi fortsätta skriva? Jag tänker själv ofta att det är dags att lägga av, men det är svårt att sluta skriva även om man vill. Därför har jag sammanställt en steg-för-steg-guide till hjälp för mig själv och andra motvilliga skribenter - det kanske finns fler som vill avsluta sitt författarskap och slippa stå där med ännu en onödig bok.

1. Tänk bort idén.
Det brukar sägas att det är viktigt att ha ett manus som håller, men nu gäller det att inte ens komma så långt. Vare sig du skriver poesi eller prosa så negligera alla infall och impulser, eller: Behåll dem för dig själv i något hemligt dokument. Du kan låta dina diktutkast stanna på skrivbordet i datorn, eller göra ett synopsis på post-it-lappar som du klistrar upp på din sovrumsvägg. Sedan får de sitta där och samla damm. Till slut släpper klistret och lapparna singlar ner på golvet, du sopar upp dem och slänger dem, och vips - du är fri!

2. Sluta skriva när du tappar sugen.
Om du ändå har kommit igång med ett manus och hamnat i en svacka, så bejaka den och gläds åt att inspirationen har tagit slut. Gå och koka en kopp kaffe, titta ut genom fönstret, ta en promenad och tänk på något annat, vad som helst utom litteratur. Fundera på ett nytt jobb. Vad drömmer du om att göra? Kanske hitta ett arbete på ett bokförlag eller bibliotek? Du får en regelbunden inkomst och ett gyllene tillfälle att hjälpa/stjälpa de oupplysta själar som inte har kommit lika långt i sitt anti-författarskap som du.

Låt manuset vara precis som det är, utan redigering. Du sparar helt enkelt den allra första versionen, på så vis är det mindre risk för att du blir utgiven och läst. Ofokuserat är bra. Likaså obegripligheter. Svamlig dialog, onödiga sidospår och lösa trådar, det är sådant du bara ska hålla fast vid och omfamna. Ernest Hemingway var idog och skrev 47 olika slut till Farväl till vapnen, men så fick han Nobelpriset också och det är det ju ändå ingen som vill ha i dag.

Eller också: Läs dem, men låt bli att lära dig av dem. Nu har du äntligen chansen att bara läsa för ditt höga nöjes skull, för din bildning, för att få nya perspektiv på världen och mänskligheten - du slipper jämföra ditt eget skrivande med det du läser, slipper den ständigt pågående analysen i bakhuvudet: "Hur är det gjort, hur får man fram den där effekten, hur i all världen kommer man på en sådan metafor?"
Om du slutar skriva och läser i stället, så lämnar du plats för alla andra. För alla de fantastiska böcker som redan finns. Det räcker och blir över. Ingen hinner läsa hela den befintliga världslitteraturen, det finns så mycket texter därute, du kan luta dig tillbaka och helhjärtat glädjas åt dem.

Överdriv din stil, in absurdum. Är den för stram så låt den stelna...

Detta är ju ett råd som brukar finnas i så-blir-du-författare-guider, men det är i själva verket ett koncept som passar bättre här. Du kanske är originell och egensinnig, men du har ingenting för det. Det finns ändå alltid någon som inte gillar det du gör. Antingen är du för stram eller för blommig. För tråkig eller för rolig. För otydlig eller för rakt på sak. Och om nu alla skulle gilla din stil så blir den en fälla, du kommer att fastna i den så fort den blir framgångsrik. Så mitt råd är: Överdriv din stil, in absurdum. Är den för stram så låt den stelna, är den för blommig så ös på tills du storknar, är den för tråkig så gör den knastertorr... ja, du förstår.

Har du en image? Kanske till och med ett pr-bolag som hjälper dig med marknadsföringen? Är du aktiv på sociala medier, når du rätt målgrupp, syns du i intervjuer och på bokmässor? Här gäller det att vara smart. Du måste göra något som inte gynnar ditt varumärke. Tänk tvärtom. Hitta en utväg. Bete dig fel och konstigt, men se upp! Författare har en viss rätt att vara tokroliga och aparta och allt som skapar rubriker kan på sikt vara kontraproduktivt om du vill bli anonym och glömd.

Om du inte har allt det som nämns i punkt 6, men ändå lik förbannat har skrivit en bok och fått den publicerad, så gäller det att sticka huvudet i sanden så fort du bara kan. Låtsas att boken inte finns. Är du egenutgiven, okänd eller en författare i det så kallade problemsegmentet (=Bonniers benämning på kvalitetsböcker som inte säljer) så löser sig problemet av sig självt. Strunta i releasefest, gläd dig åt uteblivna recensioner och låt boken sjunka in i den stora glömskan. Sedan är det bara att återvända till steg ett.

Helena Looft är, trots allt, författare.