Död och dagishämtningar

DECKARE Författaren kan här publicera ett exklusivt utdrag ur Uppsalaforskaren Karl Berglunds deckarstudie Död och dagishämtningar, som ges ut denna vecka:

Ofta har sagts att svenska kriminalromaner är bra på att realistiskt skildra samtiden. Och det stämmer, men bara till viss del. När det gäller beskrivningar av huvudpersonernas vardagsliv, miljöer och tidstypiska markörer uppvisar genren en omsorgsfullt och konkret förankrad realism.

När det gäller mördare, mordmotiv, mordoffer och mordmetoder är de förvisso i regel realistiskt skildrade i meningen att inga övernaturliga inslag förekommer, men de uppvisar sett som helhet få likheter med verklighetens
våldsbrott. Istället är många av de skildrade våldsdåden och de bakomliggande orsakerna fantasifulla, komplicerade, uppseendeväckande och ibland till och med spekulativa.



Resultatet visar att svenska samtidsdeckare i dessa delar är trogen kriminalfiktionens
grunder och är i sig inte förvånande, men det ska påpekas att det går på tvärs
emot rådande beskrivningar av vad som utmärker den svenska deckartraditionen,
 där realismen i skildringar av våld och kriminalitet framhålls som en central del
av genrens samhällsengagemang.

Ett annat genomgående drag är normalitetens dominans. I de allra flesta kriminalromaner i urvalet är huvudpersonerna vita, heterosexuella svenskar utan invandrarbakgrund som kommer från medelklassen. Ofta befinner de sig "mitt i livet", vilket betyder att de är någonstans mellan 30 och 50 år och försöker kombinera ett stressigt arbetsliv med ett dito familjeliv. Samma sociala skikt är framträdande även bland urvalets mördare och mordoffer.


Urvalets kriminalromaner kan med utgångspunkt i det ovan sagda sägas kretsa kring en underförstådd "normalitet": vit svensk heterosexuell medelklass utan invandrarbakgrund. Normaliteten bekräftas av huvudpersonerna, som läsaren förväntas identifiera sig med eller känna igen sig i, och av de oskyldiga offren, som läsaren förväntas känna sympati med och skräckfyllt kunna relatera till ("det skulle kunna hända mig eller någon mig närstående").

Avvikelser från normen framträder i regel som kontrasterande hot, som antingen kommer "inifrån", där normaliteten har löpt amok och det bakom en normal fasad gömmer sig en mördare, eller "utifrån", där mördaren från början är avvikande och suspekt, oftast antingen rik och osympatisk eller yrkeskriminell.

Hade författarna till urvalets kriminalromaner
strävat efter att efterlikna verklighetens brott
hade det helt enkelt blivit sämre berättelser.

Kriminalfiktionens intriger i det närmaste kräver vissa byggstenar för att fungera. Genren lever av invecklade mordmotiv, oväntade intrigvändningar och spektakulära våldsdåd.

Att de brottsutredningar som skildras i regel har få likheter med de vanligare våldsbrotten i Sverige gör tydligt att ett centralt drag för deckargenren är
att dess skildringar av brott och brottsutredningar främst används för att skapa intriger som väcker spänning och nyfikenhet hos läsaren. Hade författarna till urvalets kriminalromaner strävat efter att efterlikna verklighetens brott
hade det helt enkelt blivit sämre berättelser.


Ett tydligt samtidsexempel i materialet är den starka kopplingen mellan organiserad brottslighet och romangestalter som är östeuropéer eller svenskar med invandrarbakgrund - och det oavsett om det rör sig om förövare, mordoffer eller huvudpersoner. Sett som funktion kan utfallet
förklaras av att "ryska maffian" eller "juggemaffian" är tacksamma klichéer att använda för att skapa berättelser om ondsinta antagonister och hårresande brottslighet.

Samtidigt säger det förstås något väsentligt att stora delar av den allra grövsta och mer systematiska kriminaliteten i genren får representeras av personer som sett till etnicitet eller nationalitet inte tillhör den normalitet som
genren annars kretsar kring. Trots ofta motsatta intentioner från författarna - framförda bland annat i böckernas peritexter - riskerar urvalets kriminalromaner att reproducera bilden av att organiserad brottslighet och kriminella nätverk är problem som främst hör ihop med vissa etniciteter och nationaliteter och inte med andra.


Än allvarligare är att östeuropéer och svenskar med invandrarbakgrund associeras med organiserad brottslighet...

Än allvarligare är att östeuropéer och svenskar med invandrarbakgrund inte bara associeras med organiserad brottslighet, utan att det också är i stort sett det enda de associeras med i svenska kriminalromaner. I det här fallet leder alltså deckargenrens behov av uppseendeväckande och spektakulär kriminalitet dels till att vissa samhällsproblem förstoras upp och passas in i vissa stereotypa mallar, dels till att östeuropéer och svenskar med invandrarbakgrund i dessa berättelser främst förknippas med organiserad brottslighet.

De tre vanligaste mordmotiven - hämnd, mörkläggningar och ekonomiska motiv - är alla traditionella mordmotiv i deckargenren, vanliga också till exempel i den klassiska detektivromanen och i pusseldeckaren.
Mer tidstypiskt för 2000-talsdeckaren är att mördarna i urvalet i så pass hög omfattning har utsatts för olika typer av barndomstrauman (det gäller omkring en fjärdedel av förövarna och oftast trauman av sexuell natur), och att dessa trauman anges som huvudsaklig orsaksförklaring till morden.

Att förenklande psykologiska förklaringsmodeller av detta slag har blivit allmängods i genren kan delvis förklaras av att deckarintriger söker överraskningar och komplexa förklaringar till brott. Här passar barndomstraumat utmärkt då det först är när det uppdagas (i regel relativt långt in i intrigen) som det blir möjligt för läsare och detektiv att förstå mordmotivet och därmed peka ut den skyldige.

Men upptagenheten vid trauman ska också tolkas i relation till tidens fokus på psykiska sjukdomar och diagnoser, och behovet att förklara och förstå avvikande beteende som utslag av sociala krafter.

Feminiseringen av genren är det enskilt tydligaste särdraget i 2000-talets svenska kriminalromaner

Ett annat centralt resultat är att kvinnor dominerar bland urvalets huvudpersoner. Med detta har också följt en föryngring av huvudpersonerna och en tematisk fokusförskjutning, där vardagsbekymmer kring barn och familjeliv tar väsentligen större plats än tidigare. Förmodligen är feminiseringen av genren det enskilt tydligaste särdraget i 2000-talets svenska kriminalromaner jämfört med tidigare decennier.

Vad som har hänt under 2000-talet är att saker vid sidan av skildringarna av mord och utredningsarbete har fått ta allt större plats i deckarnas intriger. Med ett funktionalistiskt perspektiv kan sägas att genrens formkrav har förändrats och öppnats mot ett bredare spektrum av berättelser, där mordgåtan och dess lösning fortfarande är en central del, men vanligen också sätts i relation till parallell och utförlig samtidsrealism, främst genom skildringar av huvudpersonernas liv. I den samtida svenska deckaren kombineras i regel deckarintrig med livspusselintrig. Dessa berättelser handlar både om våld och om vardag - och båda delarna är viktiga.


I Död och dagishämtningar. En kvantitativ analys av det tidiga 2000-talets svenska kriminallitteratur av Karl Berglund analyseras 116 svenska deckare ur genrens kommersiella toppskikt, skrivna av 24 författare och utgivna mellan år 1998 och 2015. Utdraget ovan har kortats.