Debattinlägg: Risk att Uppsalas litterära mångfald skadas

Det skriver Anisur Rahman, Uppsalas före detta fristadsförfattare.

I november 2017 menade två forskare från Göteborgs universitet, Russell Turner och Torbjörn Forkby:

"Samverkan mellan myndigheter är den svenska modellen när det gäller att förebygga gängbildning. Detta redan innan problem och insatser hunnit definieras. Men mer krut behöver läggas på att analysera och förstå bakomliggande orsaker, utveckla nya metoder och systematiskt följa upp användningen av dessa."

Låt oss nu fokusera på vad som har hänt i Uppsala län kring kulturella samverkansmodeller under de senaste åren.

Uppsala landsting tog fram sin första regionala kulturplan 2013-2014. Den var väl accepterad och manifesterade en framtidsambition med ett skapande, levande och växande kulturliv i hela länet med särskilt fokus på litteratur och teater.

Låt oss titta på vad de har menat: landstingets kulturdirektör Calle Nathanson har sett tre områden för landstinget att prioritera:

Det första är ett Litteraturcentrum, där litterära insatser runt om i länet koordineras för att underlätta möten mellan skribenter och publik, mellan professionella och amatörer.

De andra två områdena är musik och teater.

Efter föregående kulturplan 2015-2017 är nu planförslaget för 2019-2022 från Region Uppsala ute. Men det nya förslaget är helt enkelt en samling ord och meningar som pratar mycket och menar lite. De huvudsakliga betydelserna av planförslaget är:

1. Till största delen baserat på institutionsmonopol i Uppsala

2. Mycket lite om förort och små kommuner

3. Blockering till mångkulturell och mångspråkig integration

4. I litteraturdelen kommer Länsbiblioteket att öka sitt monopol och sin kontroll över framtida satsningar. Det kan skada den levande och nyskapande mångfaldsutvecklingen på litteratur- och läsfrämjandeområdena

5. Inget förslag om samarbete med ideella organisationer t ex kyrkor, Röda korset, kvinnoorganisationer, ungdomsorganisationer m.m.

6. Ingen skrivning om hur första och föregående kulturplaner har fungerat och vilka resultat och framsteg och utveckling de har givit

7. Ingenting om framtida satsningar på Kultur för alla för människor med funktionsvariationer i utvecklingen t ex litteratur, läsfrämjande, teater mm särskilt i små kommuner

Innan jag slutar den här artikeln vill jag gärna fokusera lite mer på litteratur- och läsfrämjandeområdena.

Vad har vi i Uppsala län? Vad saknar vi i länet?

Länet är en unik region som har många författare både professionella och amatörer om vi jämför med någon annan region i landet även i andra länder i Europa. Samtidigt saknar vi en plattform för att använda lokala resurser. En plattform för författare betyder inte bara några författarbesök eller en mötesplats mellan tjänstemän, bibliotekarier, författare, eller ett mentorskoncept. Den betyder mycket mer.

Vi behöver absolut främja en nyskapande, levande och mångspråkig utveckling för litteratur och läsfrämjande och erbjuda möjligheter såsom nätverk och plattformar att läsa, skriva, publicera och medverka för både professionella och amatörförfattare, ungdomar, seniorer och personer med funktionsvariationer samt för författare med utländsk bakgrund som bor i länet, med balans gällande satsningar i hela länet med tydligt fokus på förorter och små kommuner.

Anisur Rahman är Uppsalas f d fristadsförfattare.