Att bojkotta eller icke bojkotta en bokmässa

Läs höstnumrets stora författarsamtal i sin helhet här!

Ovan fr. v: Per Wirtén, Magnus Sjöholm, Sara Gordan (foto: Cato Lein), Binnie Kristal-Andersson (foto: Jason Andersson), Madeleine Bäck, den omstridda bokmässan i Göteborg.

- 

Generellt sett tycker jag inte att man ska bojkotta någonting utan, som det heter, "ta fighten".



- Men sedan läste jag intervjun med den högerextrema tidningens chefredaktör som indirekt kom ut som Förintelseförnekare... Det komplicerade saken. Plötsligt fanns det en människa att förhålla sig till. Och man kan inte diskutera rationellt med en Förintelseförnekare.

 Bokmässan är en fest för mig. Och om de här gästerna är inbjudna, då vill jag inte vara med på den festen.



- Jag deltar annars i Bokmässan varje år, om inte annat så med Författarlandslaget. Bok & Bibliotek sponsrar vårt lag, vi spelar fotboll och möter författarlandslag från andra länder.


Binnie Kristal-Andersson
:
- Jag kommer aldrig, aldrig att tveka om att inte bojkotta en bokmässa eller någon annan plats där det finns de som står för andra värderingar än mina. Jag citerar Noam Chomsky: "Om vi inte tror på yttrandefrihet för människor vi föraktar, tror vi inte på det alls".

- Jag kom hit från en kärv uppväxt i ett mångkulturellt område i Brooklyn. Vi var barn av olika färg, bakgrund och religion som lekte med varandra tills de vuxna omkring oss lärde oss att ha fördomar och hata varandra.

- För över femtio år sedan kom jag till Sverige. Här fanns fördomar och nynazister även då, som jag tar upp i min första diktsamling, Svenska för invandrare från 1975. Tyvärr är samma svårigheter fortfarande aktuella i Sverige i dag.

"För mig är Bokmässan en chans att möta fienden, ansikte mot ansikte, ord mot ord, i en offentlig miljö."
- Binnie Kristal-Andersson

- Det finns ett ordspråk som jag tänker på från min barndom: Sticks and stones can break my bones, but words can never harm me.

 Jag tror på att öppna ordväxlingar mellan folk kan leda till mänsklig respekt och förändring mellan dem.

- Jag tror inte att vi författare, poeter och konstnärer ska bli skrämda till tystnad eller bojkott när andra människor kastar "bara" ord. Jag själv är aldrig rädd för att konfrontera en fiende med vettiga ord. Och redan i min barndom såg jag skillnaden när vi slåss med våld, inte med ord.



Författaren:
- "Ord kan aldrig skada mig", citerar du. Men extremismens våld och dess verbala hot går ju hand i hand?



Binnie:
- Absolut. Men ord är inte handling. Och i Sverige har vi lagar som stödjer yttrandefrihet men inte tillåter våld.

- Vi vet att extremhögern idag medvetet uttrycker sig på ett sätt som inte är juridiskt straffbart, men där hoten ändå går fram. "Så trevligt att din dotter har börjat i en ny skola," till exempel. Är det verkligen så enkelt som att Bokmässan handlar om ord, medan våldet sker på gatan?



Madeleine Bäck:
- 

Nej, jag tycker inte att de skiljelinjerna håller och det är också därför jag väljer att bojkotta Bokmässan.



- Jag önskar att det bara handlade om yttrandefrihet, men Bokmässan är så mycket mer. Ett Kiviks marknad för boken. Ett helt Gävle, 90 000 personer, kommer dit. Runt omkring Göteborg utanför mässan hålls seminarier om rasism, men extremhögern kommer inte att vara där; de kommer att vara på mässgolvet mitt bland alla människor.



- Bokmässan har meddelat att "gränsen för utställare går vid svensk lag". Men nu har den högerextrema tidningen (Författaren har valt att inte skriva ut namnet, reds. anm.) faktiskt varit inblandad i förföljelser av journalister. Vid NMR:s utannonserade demonstration under mässan finns det också risk för våldsamheter.


- Då måste man ändå göra bedömningen att det finns en stor risk för brott på grund av att tidningen ifråga ska delta på Bokmässan. 

Jag undrar: Kommer någon att köra in en bil i folkmassan, kommer de att spränga något, kommer människor att ta skada?


Binnie
:
- Men det är precis vad de vill att du ska känna! Jag var politiskt aktiv här under Vietnam-kriget på 1970-talet och mina två små söner blev hotade på ett sätt som skrämde livet ur mig. Men efter många diskussioner med mer politiskt aktiva människor, förstod jag att hot inte är detsamma som handling och att få få gånger - även internationellt - gör motståndare småbarn illa. Jag har också jobbat som psykolog i Gaza och blev hotad med ord, men bestämde mig för att fortsätta ändå.



"Hold the centre - vi får inte retirera."


- Per Wirtén

Madeleine

:
- Om mässan hade gjort någonting aktivt, som att placera tidningens monter mitt bland alla stora förlag, då hade det varit annorlunda. Jag tror knappast att förlagen eller mässbesökarna hade accepterat att ha dem där. Det hade satt press på Bokmässan.

- Gränsen går mellan politiskt våld och politiska åsikter. När man går till handling som NMR, då går ridån ned. Våld och icke-våld, det är där gränsen går, när man står inför skarpt läge och måste välja.



"Bokmässan har ingen skyldighet att bjuda in extremhögern, på samma sätt som en tidskrift inte har någon skyldighet att ta in skräp."

- Sara Gordan

Binnie:
- 

När jag var liten hade jag en lärare, Miss Doutney, som tvingade oss omotiverade slumbarn att lära oss ordspråk utantill. Den lärdomen har följt mig under hela min livstid.
 Jag tänker nu på ett Nelson Mandela-citat: "Ingen föds att hata på grund av färgen på hans hud, hans bakgrund eller hans religion. Människor måste lära sig att hata, och om de kan lära sig att hata, kan de också lära sig att älska."



- Som psykoterapeut har jag arbetat med krigs- och tortyröverlevare som blivit tvungna att göra mycket onda ting. Jag har sett de som har omvänts och som trots allt de har gått igenom blivit medkännande människor och medborgare.

Vi kan inte heller tänka hela tiden att det är stora mängder människor vi kan påverka. Man pratar en och en, med sin familj, sina vänner. Man kan inte ständigt betrakta allt på ett makroplan.



- Inte för att vara blåögd, men jag tror att om man kan ändra en människa, kan man ändra flera.


Sara Gordan:
- För mig finns inget "man" eller "borde" i frågan om bojkott eller ej. Jag tycker att båda alternativen är rimliga på sitt sätt.

 Jag har valt att bojkotta Bokmässan som företag, inte det offentliga samtalet.

 Det finns en viktig nyans kring skyldigheter och rättigheter här.

- Bokmässan har ingen skyldighet att bjuda in extremhögern, på samma sätt som en tidskrift inte har någon skyldighet att ta in skräp. 

Men extremhögern skulle ha ropat censur (om Bokmässan hade sagt nej till dem, reds. anm.). Och de hade i så fall missbrukat det ordet.

 Som yngre såg jag Shell-bojkotten och vad den åstadkom. Det är viktigt att uttrycka något som konsument.



- Jag har bestämt mig för att åka till Göteborg och besöka de alternativa arrangemangen. Det bestämde jag när jag såg att extremhögern skulle demonstrera, jag vill konfrontera dem. 
Min morfar var tysk jude som kom hit ensam som sextonåring och arbetade som dräng. Han blev sedan psykolog och arbetade bland annat med utsatta barn. De här frågorna går alltså rakt in i min familj.



Binnie:

- Noam Chomsky, som jag citerade i början av vårt samtal, var också barn till judiska flyktingar som flydde till USA.



Per

:
- Som vänster tänker jag att hold the centre - vi får inte retirera. Men nu retirerar en stor del av den kända svenska författarkåren.



Sara
:
- De kommer att befinna sig tvärs över gatan, dock, den gruppen författare...



Magnus:
- 

Men vad är våld? Du Per säger "fysiskt våld", men verbala hot är ju också våld. Accepterar du det?


Per

:
- Nej, hot är inte acceptabla i någon form. Det är olagligt.



Magnus

:
- Ni som åker dit normaliserar ju extremhögern!


Madeleine
:
- Jag håller med. "Kan man vara aktivist och författare", undrar denna tidning? Mitt svar är ja.

 Jag vill inte uttrycka mig i termer av "man", men personligen tycker jag att jag har ett ansvar att säga ifrån, oavsett om det sker i intervjuer eller i sammanhang som dessa. För visst går det; se på till exempel J K Rowling. 

Jag tycker bara inte att extremhögern har sin plats på den kommersiella Bokmässan.



Binnie

:
- För mig är Bokmässan en chans att möta fienden, ansikte mot ansikte, ord mot ord, i en offentlig miljö.
 Jag tror att det är bäst att försöka avslöja deras dumheter. Därför är det bättre att deras åsikter sägs öppet. Så länge de inte hålls under bordet kan vi undvika att ungdomar och andra lockas till deras hemliga, föraktade, förbjudna åsikter och värderingar.

- Även om Sverige har förändrats mycket sedan jag kom hit, tror jag fortfarande att det är ett av få länder i världen som på allvar värnar om mänskliga rättigheter.

 Det finns svenskar som har fördomar - det vill säga, domar i förväg - men jag är väldigt försiktig med ordet rasism här.
För mig betyder det öppet och accepterade lynchningar och våld mot andra, och tack och lov har vi i Sverige inte kollektivt kommit dit än.



Sara:


- Jag tänker på det här argumentet om att bojkott är detsamma som tystnad, att tystas. 

Bojkottshandlingen, det vill säga att skriva under och publicera den i en stor tidning - det är faktiskt att säga väldigt mycket: "Vi tycker att detta är fel. Jag tycker att Bokmässan har gjort fel."




Författaren:
- Riskerar det inte att bli "business as usual" på den officiella Bokmässan?


Per:
- Jo, men jag tror inte att bojkott förändrar någonting heller. Det som gör det är att fortsätta arbeta och skriva och granska.


- Min senaste bok är en kritik av nationalismen. Jag tänker inte ta debatten med tidningen ifråga, du har helt rätt Magnus, det går inte att diskutera med dem - men jag tänker hålla fast vid mitt uppdrag på mässan. På mina framträdande kommer jag tala om nationalismens förödande konsekvenser och kopplingen mellan nationalstaten som politisk form och rasfilosofin.



- Om Bokmässan hade funnits på sjuttiotalet, hade vänsterradikala och antidemokratiska rörelser garanterat varit på plats. Till exempel stalinistiska tidningar som Gnistan och Proletären.

 Hur hade vi förhållit oss till dem? Hade vi bojkottat eller åkt dit? Det är en rent hypotetisk fråga, jag vet, men den har ändå varit en hjälp för mitt ställningstagande.

- Det finns en strategi som kallas "repressiv tolerans" - jag säger inte att den alltid är rätt, men den har tidigare varit mycket effektiv. Den användes ju till exempel mot den yttersta vänstern på 1970-talet. Den går ut på att man låter extremisterna finnas, man låter dem demonstrera på gator och torg, vara med på mässor och ha sina tidningar men att man samtidigt strävar efter att osynliggöra dem.



Magnus:
- 

Fast det är väl ingen som ifrågasätter extremhögerns yttrandefrihet? Rasismen har ingen plats på mässan, den normaliseras, medan man med din strategi Per förhåller sig passiv.



Per
:
- Repressiv tolerans var effektiv förr, jag vet inte hur det är nu.



Binnie

:
- När det gäller "business as usual" för oss som skriver vill jag citera Grace Paley, den amerikanska poeten och aktivisten: "Det är poetens ansvar att tala sanning inför makten".


Författaren:
- Har extremhögern förbrukat sin yttrandefrihet?

Sara:
- 

Jag tror inte att man kan förbruka sin yttrandefrihet; om man bryter mot lagen är det ett brott och därmed en annan sak. Däremot kan man förbruka ett förtroende.


- Det är en ganska svår fråga (ställd av Författaren innan samtalet, reds. anm.), om vi författare har ett särskilt ansvar att försvara demokratiska värderingar. Vi agerar dagligen i yttrandefrihetens anda. Men det finns många olika sätt att vara aktivist på.



Per
:
- Jag är inte alls säker på att vi har ett särskilt ansvar. Men vi har definitivt en privilegierad position, vi har plattformar som våra grannar inte har.

Magnus

:
- Ett privilegium som vi själva har skapat, obs.



Binnie:
- Yttrandefriheten kan aldrig förbrukas helt av den ena eller den andra sidan. Ordet är fritt, even if we don't like it.



Madeleine

:
- Aktivismen kan se olika ut för olika författare. Jag har fört diskussioner om Bokmässan med både vänner och kollegor. Vissa säger rent ut att "jag klarar inte av den här typen av konflikter".


Per

:
- Den här diskussionen hedrar oss, men i vissa sammanhang är det tråkigt att den har blivit så hätsk. Man kan jämföra med den politiska klassens ganska pinsamma ovilja att diskutera NMR:s närvaro under Almedalsveckan.

 Jag är genuint osäker på vad som är rätt och vad som är fel i sådana här situationer. Vi måste säga stopp, men gränsen hur man bör agera rör sig fram och tillbaka.


Binnie

:
- Vi har försökt bojkotta SD i stället för att offentliggöra, lyssna till och bemöta deras dumheter.

 När jag nu lyssnar till Jimmie Åkesson förstår jag varför han lyckats övertyga så många vanliga människor i Sverige, sådana som kanske inte läser DN och SvD.

- Nu är SD konstant växande bland de svenskar som känner sig rädda och hotade, precis som ni, men av andra anledningar. Snart är SD det andra största partiet i landet.

Det går inte att låtsas som om det inte finns kackerlackor, var de än är.




Magnus
:
- Jag har många vänner som åker till Bokmässan. De har kanske skrivit sitt magnum opus och känner att de måste vara där. Det förstår jag och jag respekterar deras val även om jag tycker att de indirekt normaliserar rasism. 



Per

:
- Jag äcklas av att nazisterna ska dit och demonstrera; NMR klassas som en kriminell organisation. Jag tycker att det är okej att förespråka våld, men inte att använda det.



Sara

:
- Men är inte hets mot folkgrupp ett brott?



Alla

:
- Jo...


Magnus:
- Vad är våld? Vem drar gränsen för hur de här grupperna definieras?



Per

:
- Tja, staten, Rikspolisstyrelsen, Säpo och inte minst det egna omdömet.



Magnus

:
- Jag reagerar lite mot att du nämner Säpo. Säpo har inte alltid haft rätt.

 Det är problematiskt att definiera en hel grupp människor så: "Ni får inte göra er röst hörd i samhället". Det är ju även deras rätt att gå på svenska gator och skandera.



"Ansvaret ligger på alla aktörer - det är otäckt att lämna rädda författare i sticket."
- Madeleine Bäck

Sara

:
- Men är det verkligen så att man måste ge tillstånd exakt där de kräver? Annars, varför inte låta dem marschera bakom Landvetter?



Binnie:
- Jag tror att det är väldigt viktigt att vi alla läser igenom svenska och internationella lagparagrafer och den juridiska samtidshistorien om yttrandefriheten.

- Sverige har alltid varit öppet och fritt med det fria ordet och demonstrationer. 

Men polisen har ibland varit hotfull och våldsam mot demonstranter, ända sedan sjuttiotalet, och vissa lagändringar har gått och går obemärkt förbi av folket.

Per:
- 

Jag har en fråga till er som bojkottar; det här har gett mer uppmärksamhet till tidningen ifråga än någonsin tidigare. Det kan uppfattas som en - ofrivillig - legitimering av dem och deras idéer? är inte det ett dilemma?



Madeleine

:
- Jag har ofta fört just den diskussionen i sociala medier. Och jag kan inte riktigt förstå åsikten att man ska behöva hålla inne med aktion eller åsikter för att inte uppmärksamma en extremistgrupp.

Sara:
- 

Vi måste kunna se dem för att se att de är kackerlackor. Det blir en ögonöppnare; vi ser vad de håller på med och vi blir chockerade.


Madeleine:
- "Nu stänger vi ned diskussionen, nu har bestämt oss" - så har det låtit från Bokmässan.


Binnie

:
- Just detta har skrämt mig, att man så ofta varken kan säga ja eller nej i Sverige...



Magnus:


- Men motsatsen till att ge ett stort problem uppmärksamhet är att tiga.

Per:
- 

Det ligger ett dilemma i att ge marginaliserade rörelser så mycket uppmärksamhet, även om de är farliga.



Magnus

:
- "Marginaliserade"? De är en symbol för extremhögern och för Sverigedemokraterna och personerna är ofta desamma, tidningen ifråga blir en slags tankesmedja för de här idéerna - därför ser jag inte dem som enskilda personer utan som många procent av svenska folket som röstar på dessa idéer.



Madeleine

:
- Det här är ett klassiskt journalistiskt dilemma; ska man ge olika tunga åsikter samma representation? Det kan till exempel handla om en liten minoritet som inte vill vaccinera sina barn och som bjuds in till en mediedebatt. Handlar det då om att belysa eller sprida? Det är svårt. Men man måste också tro att människor kan fatta egna beslut om de får alla fakta, inklusive hur spridd en viss åsikt är.

"Bokmässan är en fest, och Förintelseförnekare ska inte vara en del av den festen."

- Magnus Sjöholm

Binnie
:
- Jag tror inte att människor är dumma, och journalister bör inte tro det heller. Det finns sunt förnuft och kunskap hos människor. Om vi ger folk av alla åldrar - barn, vuxna, åldringar - bra information och tillåter dem att fatta sina egna beslut, tror jag att de besluten för det mesta blir rättvisa och mänskliga. Jag tror på människan.



Sara
:
- Apropå hur många de är: De är sammanlänkade i nätverk, det finns en hel underström av "alternativa fakta" som svenska politiker plockar sin kunskap från. Så även om de värsta idioterna kanske inte är så många, är de del av en rörelse som är mycket stor och inflytelserik.



Binnie
:
- Men hur gör vi med yttrandefriheten för IS och andra liknande organisationer och rörelser? Ska vi stoppa dem från att använda nätet och rekrytera anhängare i Sverige och andra länder? Vad är egentligen yttrandefrihet i internet-eran?



Magnus
:
- Det var nyligen en intressant text i DN om extremhögerns förgreningar in i näringslivet, även tidigare kulturministrar har uttryckt sympati för deras åsikter... Det är farligt att försöka marginalisera den högerextrema tidningen och vad de står för.



Per

:
- Jag kan också önska att Bokmässan hade en annan policy. Men gränsdragningarna är oerhört svåra - se på tidigare decennier, de som hyllat exempelvis Pol Pot och förnekat eller vägrat ta avstånd från folkmordet i Kambodja - borde Bokmässan ha bojkottat Jan Myrdal? Jag vet uppriktigt sagt inte.



Magnus
:
- I det här fallet tror jag att det är viktigt att inte titta bakåt. Alla problem måste sättas in i sin dagliga kontext.




Binnie:


- Jag går emot det; jag tror, både som författare och psykolog, att för att kunna förstå nutiden måste vi också se och förstå individens, landets och världens förflutna och ta hänsyn till det - och, om möjligt, respektera det.


Magnus:
- 

De som är rädda, vad säger ni till dem? Era rädda och hotade författarkollegor?



Per

:
- Det enda jag som inte är så utsatt kan säga är: jag kommer att intensifiera mitt eget arbete. Bojkott hjälper inte heller. Jag fortsätter med det jag gör, och mitt ansvar att fortsätta är större nu.


Magnus:
- 

Bojkott visar solidaritet med de utsatta, och om alla resonerade likadant skulle Bokmässan tvingas gå de hotade författarna till mötes.

Per:
- Det är ett bra argument.



Madeleine:
- 

Skulle förlagen säga ifrån, får Bokmässan helt enkelt inte in pengar och går i konkurs. Ansvaret ligger därför på alla aktörer. Det är otäckt att lämna rädda författare i sticket med sina åsikter. Om de stora förlagen, som har makt att påverka, hade markerat hårdare tror jag att Bokmässan hade tänkt om.

Magnus:
- 

Om man hade placerat den högerextrema tidningen bredvid Bonnier, då hade Bonnier inte kommit.



Binnie

:
- Jag förstår inte varför Bokmässan är så stor för er. Ni pratar om rädsla... Många författare och kulturarbetare i andra länder sitter fängslade för yttrandefrihetens skull. Två svenska författare sitter i fängelse i Turkiet och Spanien just nu för det!

Sara

:
- Nej, det händer inte att författare blir fängslade i Sverige, men man försöker hota oss till tystnad.



Binnie:
- 

Och det är just därför vi ska bemöta dem som är emot demokratiska värderingar med ord här i Sverige. För våra kolleger över hela världen, och nu även från Sverige, som är misshandlade, torterade och fängslade.


Sara

:
- Vi använder våra röster på olika sätt - man kan inte säga att något av dem är rätt eller fel, tycker jag.


Magnus
:
- Huvudsaken är att man gör sin röst hörd.



Per
:
- Organisationer som Amnesty och hela den politiska klassen - alla åkte de till Almedalen trots att NMR välkomnades dit - det förvånande mig faktiskt mer.

 Det ska bli spännande att se hur Bokmässan agerar nästa år. Kommer chefen Maria Källsson att sitta kvar, till exempel?



Magnus

:
- Jag är alldeles övertygad om att den högerextrema tidningen inte är välkommen nästa år.


Sara
:
- Det är också min förhoppning.


Madeleine

:
- Det här har varit uppfriskande för den demokratiska debatten - men för Bokmässan har det blivit en fråga om en enskild tidning...



Per
:
- Jag tror att mässan har grävt ned sig i en gemensam policy ihop med andra bokmässor. Jag misstänker att de kommer att upprätthålla denna policy och att det - tyvärr - kommer att bli exakt samma diskussion nästa år.


Magnus
:
- Många förläggare har nog uttryckt att "okej, vi kör Bokmässan i år, men vi talar också om för dem att vi inte går med på det här igen."

 Hoppet står till de stora aktörerna, men det handlar egentligen om mammon kontra moral - för alla medverkande.




Samtalet hölls på Författarförbundet i augusti 2017.