Alexandra Pascalidou: "Inget stöd för hotade författare"
Alexandra Pascalidou tillhör de svenska författare, journalister och publicister som hängdes ut på stora plakat vid lördagens nazistmarsch i Göteborg. UPPDATERAD
Expressen finns bland de medier som uppmärksammat hoten men hittills har de kraftfulla reaktionerna uteblivit. Polisen tycks som så många gånger tidigare när kulturutövare hotas stå passiv.
- Redan förra året agerade högerextremister hotfullt på Bokmässan och fotade mig och störde seminarier jag medverkade i, berättar Alexandra Pascalidou för Författaren.
- I år
tackade jag nej till alla uppdrag eftersom jag medverkar i bojkotten.
Trots att jag älskar Bokmässan som jag medverkat i sedan slutet av
1990-talet.
- Men jag har skrivit under mässbojkotten och tycker att det är viktigt att hålla sitt ord, att inte vända kappan efter vinden.
Efter nazistmarchen och den beundransvärda motdemonstrationen har
jag fått enormt mycket uppmuntran från vanliga människor.
Samhället måste visa civilkurage och inte låta nazister styra agendan.
- Problemet är
dock att jag som frilansjournalist och författare och kulturarbetare
allt oftare avbokas eller förvarnas av arrangörer
efter rasistiska hat och hot, fortsätter Pascalidou. Samhället måste visa civilkurage och inte
låta nazister styra agendan.
Kommer du att vidta några åtgärder? Brukar du göra det?
- Jag har
gett upp under de senaste åren. Jag har polisanmält tidigare, senast var
för några år sedan. Den sista gången undersökte jag själv, gjorde
research och lyckades hitta den hotande - och
polisanmälde. Men som vanligt hände absolut ingenting.
- Nu har
en väninna anmält det hela åt mig, fortsätter Pascalidou. Jag var ju inte själv på plats i
Göteborg, utan fick sms från vänner som såg mig på nazisternas plakat.
- Jag har
försökt nå polisen flera gånger under helgen som gått men inte kommit
fram. Det är bara en telefonsvarare som ber dig tala in vad det gäller
för brott. "Hatbrott!", upprepade jag flera
gånger, och fick till svar: "Vi förstår inte vad du säger, vänligen
upprepa".
Journalistförbundet har inte lyft ett finger för mig på 20 år.
Upplever
du som drabbad författare och journalist att du får tillräckligt stöd
av såväl uppdragsgivare och fackförbund som av polis?
- Absolut
inte, Journalistförbundet har inte lyft ett finger för mig på 20 år.
Trots att de hävdar att de tar hot mot journalister på så stort allvar.
Nu precis, när jag skrev något kritiskt om dem
på Twitter, hörde de plötsligt av sig för första gången. Så det var väl
offentlig kritik som krävdes. Författarförbundet har inte heller agerat
hittills.
- Men det här handlar om mycket mer än att
mitt ansikte har hamnat på ett plakat bland nazister, avslutar Alexandra Pascalidou. Man är extra
sårbar som frilans och författare. Jag har ingenting; ingen arbetsgivare
som kan säga att "ta det lugnt, du kommer ändå
att få lön den här månaden". Inga uppdragsgivare som ställer upp med
polisanmälningar. Ingen uppbackning.
- Det är
mycket svårt att vara utpekad som fiende på det här sättet. Medierna och
fackförbunden måste ta ett betydligt större ansvar!
UPPDATERAD:
"Vi noterade att Alexandra Pascalidou vädrade missnöje med oss på sociala
medier, och kontaktade henne omedelbart för att utröna närmare vad
missnöjet bestod i och hjälpa till med det som behövdes," kommenterar Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling i ett mejlsvar.
"Rent generellt
försöker vi kontakta alla medlemmar som
utsätts för trakasserier, och det sker inte sällan via våra klubbar. Men
vi verkar också för att våra frilansande medlemmar ska få full support
av sina uppdragsgivare, och brukar uppmana de som inte får det att
kontakta oss specifikt."
Alexandra Pascalidou intervjuades av Lisa Bjurwald.